Linnéa

Igår blev det inte så många uppdateringar, av den enkla anledning att jag höll mig sysselsatt med diverse saker hela dagen lång. Från morgonen till natten var jag ute och umgicks med människor; vilket jag behöver just nu.
 tt hålla alla spökande tankar på distans blir svårare och mer komplicerat för varje dag som går; och jag vet att inom en snar framtid måste jag ta tag i mitt liv igen.

Problemet är att jag känner mig fri när jag släpper taget. Det är en drog; som ständigt slukar mig. Att släppa taget; flyga fritt; att inte ha några tvång på några dagar. Inga måsten, ingenting. 
Men när sjukdomens tecken börjar skymta bakom fasaden; blir jag allt för medveten om mitt tillstånd, och vill inget hellre än att stoppa den onda spiralen. Tjat, bråk; försök att hålla mig flytande.. Men för var gång detta händer; varje liten motgång jag har, blir jag lite svagare för att motstå drogen.

Denna gången skall jag stoppa spiralen i tid. Jag ska försöka släppa taget om röret; och jag vet att fallet kommer bli hårt.