Ett inlägg som egentligen inte bör publiceras.

En klump av klibbande; tung, oro i mitt bröst.
Hur gör jag för att få min krackelerade hjärna att tänka klart?
Mitt hjärta brister av tanken på att förlora något så värdefullt.
Min hjärna vägrar lyssna på ditt fina hjärtas lugnande slag.
Dina ord lugnar mig enbart för stunden;- endast när min hand vilar i din.
Mitt hjärta försöker intala mig; med versaler; att jag kan lita på ditt ord.
Min hjärna säger att jag inte är värd dig.


Kommer jag någonsin bli tillräcklig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0