Mindervärdighetskomplex.

Det äter upp mig infrån.
Det sliter isär mitt hjärta och skalar av min hud.
Min mur rivs i samma sekund som bilderna når mina redan blanka pupiller.
Den mur som i flera år har skyddat mig från livets oanade känslomässiga stormar.
Min inbillade tegelmur har skyddat mig ifrån att känna.
Den rasade för 2 månader sedan..
Kärleken är mig övermäktig.
Den gör alltför ont.
Jag har åter tappat kontrollen.
Jag älskar dig så  mycket att jag hatar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0