Två månader.

Att sätta ord på tankar som jag inte får tänka; ter sig svårare och svårare var gång jag öppnar denna blogg.
Därför tänker jag endast låta era ögon läsa uppdateringar angående den andra delen av mitt liv.
Den positiva parten.

Jag har på sistone tagit några vingliga steg framåt; vågat pröva på saker som jag förr drömt mardrömmar om.
Jag har vågat erkänna min kärlek till en viss Herr K och sakta men säkert åter erhållit modet och viljan att blir fri från allt.
Nu är det bara styrkan och; hur underligt det än låter: eran ignorans gentemod mitt tidigare liv som behövs.
Behandla mig inte som sjuk:- behandla mig som Linnéa. Jag krackelerar inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0