Ihop och samman.
Jag orkar inte just nu. Att lyfta ett finger är en enorm kraftanstränging. Allting inom arbete; skola; socialtumgänge; ensamhet;- känns torftigt och meningslöst.
Saker faller ihop och samman, i takt med att mitt huvud skavs sönder av kliande tankar.
Tankar och funderingar om hur livet är och borde vara. Tankar om hur saker har varit och vad som kunde varit.
Försöken att spela lycklig - vara lyckligt; är lika ihåliga som skratten;- de som mynnar ut i ett ekande oändligt oväsen.
Jag dränks av mina blödiga flodvågstårar; i den sönderkliade tankegången.
Du behöver hlälp min vän!
Oooh! Kan man få hjälp? Vart ska jag vända mig då? Bup? Oj! Där går jag ju redan. Mando? Jisses; där går jag också! Ska jag prata med min mamma? Herregud, idag är jag glömsk. Jag pratar redan med na varje dag!
Gumman,vad är det som har hänt???Det verkade ju som att det funkade för dig???Kan du höra av dig till mig-jag bryr mig kram
angår inte mej men apropå marias kommentar ovan... snurrig är jag kanske men ser ut som den = skriven av linnéus??? jag tycker att fler ska bry sej! hoppas du mår bettre. kram
