Nervös inför morgondagen.

Jisses, vad jag är nervös nu! Imorgon efter jobbet skall jag sova första natten i mitt nya rum på S:t Eriksplan.
Det spelar ingen roll att det är min kusin jag kommer att bo hos; för jag har aldrig lärt känna min släkt speciellt väl. Men jag antar att jag får en bra chans att bli vän med både henne och hennes två söner under tiden jag bor där.


Men mest av allt ser jag fram emot att få sova några timmar extra varje morgon.


Jobbig morgon.

Igår blev det inte så många uppdateringar, av den enkla anledning att jag höll mig sysselsatt med diverse saker hela dagen lång. Från morgonen till natten var jag ute och umgicks med människor; vilket jag behöver just nu.
 tt hålla alla spökande tankar på distans blir svårare och mer komplicerat för varje dag som går; och jag vet att inom en snar framtid måste jag ta tag i mitt liv igen.

Problemet är att jag känner mig fri när jag släpper taget. Det är en drog; som ständigt slukar mig. Att släppa taget; flyga fritt; att inte ha några tvång på några dagar. Inga måsten, ingenting. 
Men när sjukdomens tecken börjar skymta bakom fasaden; blir jag allt för medveten om mitt tillstånd, och vill inget hellre än att stoppa den onda spiralen. Tjat, bråk; försök att hålla mig flytande.. Men för var gång detta händer; varje liten motgång jag har, blir jag lite svagare för att motstå drogen.

Denna gången skall jag stoppa spiralen i tid. Jag ska försöka släppa taget om röret; och jag vet att fallet kommer bli hårt.

Uscha mig.

Sitter på Webbdesignlektion och har en otroligt dålig vikare. För det första så hör jag inte vad han säger, då han bara mumlar och har sig; och för det andra vill jag bara ut från detta rum.
Flickan som sitter brevid mig, slumrade in i början av lektionen. Ska man kanske joina henne? Hon snarkar så fridfullt..


Jag och flickorna i klassen satt och funderade på herrarna i min skola. Dess hårgelé vanor är minst sagt facsinerande!
Det kom in en klass genom entrén,- majoriteten var av det manliga könet; och jag lovar er, att om jag hade samlat deras gelé så skulle jag fått ihop MINST ett liter mått. Satan i helsike! Det dryper av flott från stackrarna. "Smör på mackan? Nejnej! Nudda mitt hår. Olja i wokpannan? Icke då! Jag kan droppa lite åt dig.."

Vad sägs om att lägga pengarna som de spenderar på hårgelé var månad; på något mer behövligt? Typ... Cigaretter åt mig?

Fredag.

Min buss går om en halvtimme; det tar en kvart att gå till bussen; och jag ska packa min väska innan. Det betyder att jag har ca 4 minuter på mig att skriva ett inlägg.

Tack för alla fina kommentarer! Det blir så mycket roligare att blogga när man får lite respons av läsarna.

Idag har jag bara en lektion; samhälle; men kommer vara inne i stan till sent ikväll. Jag orkar inte åka hem föratt sitta i min säng och fundera, i brist på ork att ringa några vänner. Jag har ingen fantasi just nu. Men har du mitt nummer; ring gärna. Idag orkar jag inte anstränga mig.

Ohshit! Dags att springa till bussen. (:

PS. På söndag sticker jag till S:t Eriksplan!


Lite roligt i helvetet.

Kollade just min statistik här på bloggen. Hyffsat munter läsning måste jag påstå!
Det verkar finnas en hel del människor där ute i sverige som gillar att läsa om ingenting?
Igår hade jag hela 114 unika läsare! Det är för tusan jätte många; för endast ha uppdaterat min blogg i någon vecka. Sprid ryktet om mig så kanske jag är större än blondinbella inom sisådär 150 år. ;)

Men jag måste fråga; vad är det som får er att läsa? Och varför i hela fridens namn kommenterar aldrig någon?
Jag kanske måste börja skriva som blondisen också! Besöka stureplan lite oftare; och berätta om mina betyg lite mer? Sedan skall jag passa på att skaffa en bögvän också (Simon, vill du bli bög åt mig?) så jag kan invigas i sthlms gayvärld.
Nej, jag vet!

Jag tycker det är rätt att göra päls utav hundar. Jag menar; bara jag är varm och vacker så spelar la resterande av det ingen roll?





Varför pendeltågstrafiken är totalt värdelös.

För att slippa fokusera på det inträffade bortfallet; tänker jag skriva om helt andra saker.

Jag verkligen AVSKYR pendeltågen som avgår från stockholmcentral, mellan 15.30 och 19.00. Det känns som om halva sverige ska på just precis det tåget som skall ta mig till södertälje. Dessutom försöker hela rasket kliva på samtidigt; innan avstigande passagerare har klivit av. Kan inte alla bara ta tre djupa andetag och vänta på att de som skall lämna plats åt dem; är klara med sin uppgift? På så sätt skulle pendeltrafiken gå fan så mycket smidigare; och jag skulle slippa bli nermejad av hyseriska småbarnsföräldrar med grisliknande, skrikande, småbarn i sina allt för stora holywood inspirarade barnvagnar.

Nej. Nu skall jag inspireras av 3:ans just nu mest ointelligenta program; The Simpsons. Jag hatar det?



Morgon igen.

Och så var det morgon igen.. Detta kommer att mynna ut i en meningslös dag, - men för att bli glad igen måste jag hålla mig vaken. Därför traskar jag iväg till skolan som vanligt; umgås med vänner efteråt. Leendet kommer sitta som klistrat i mitt ansikte, i ett försök att lura mig själv att allt kommer bli som förut. 

Det sprängdes ett antal olika bomber i mitt huvud igår. En ångestbomb utlöser nästa. Och nästa. Och nästa.
Att städa upp efter sådana bombdåd tar ett tag; och därav kommer jag akta mig för smällare i några veckor framöver. Ett litet knasterband kommer orsaka en bilbomb; jag känner det - jag vet det.

Nu ska jag ta en välbehövd dusch, för att sedan göra mig klar för skolan. Måste hinna förbi en kiosk och inhandla lite giftpinnar på vägen också.


Ha en bra dag nu; och hälsa familjen!


Godnatt.

Dags för mig att krypa ner i tryggheten. Kommer inte kunna sova i natt; men jag har en del bra böcker som sparats just främst till sömnlösa nätter. Nu skall sminket bort, värmekudden värmas, tänderna borstas och sängen belägras.

Ha en bra natt och hälsa familjen!

Bild.

Som väntat kan jag inte somna; så jag sysselsatte mig med att leka med Egon. Han är en rar pojk..




Klicka på bilden för att få den större

Kväll.

Efter jag jobbet kände jag mig fullständigt tom. Hela dagen igenom hade jag sysselsatt mig med diverse olika ting; men när jag arbetat färdigt växta min ångestklump till en miljon och sprängdes.
Desperat med frätande tårar fallande ner på mina askgrå kinder, ringde jag till Louise och frågade om hon hade möjlighet att avvara en stund i nöd. Min älskade vän tvekade inte. Iklädd mjukiskläder steg hon på bussen som förde henne till mig; som var mer förvirrad än jag normalt brukar vara.
I två timmar satt flickan och pratade om allt och inget, om idioter och växthusefekten; med endast ett mål i sina tankar.
Att få mig att glömma


Nu sitter jag uppkrupen i soffan och tankarna har åter börjat snurra. Anna är död. Hon tynade bort i mardrömmens sjukdom. Samma sjukdom jag har kämpat mot sedan barnsben. Vart för jag mitt liv?


Livet slukar oss alla.

Ni får ursäkta att jag avslutade min mening så abrupt i förgående inlägg. Jag blev hämtad av Anders för att inta dagens första måltid, och fick inte chans att avsluta ordentligt.

Snart är det dags för mig att börja strosa mot tåget. Det är, denna gråa morgon, med tårfyllda ögon jag börjar min färd mot skolans datasalar. Jag fick för ungefär en timme sedan reda på att en vän till mig, gick bort för två veckor sedan. Det var länge sedan vi talades vid, då bi båda har haft allt för många bollar i luften på sistone. Senast igår satt jag och funderade på hur flickan mådde. Hon mådde inte alls. Anna hade somnat in i sitt hem; för två veckor sedan.. Fan vad jag hatar allt ibland.

Egentligen skulle jag jobbat idag, men olusten kväver mig. Jag vill bara hem,- men åker jag hem kommer jag bara börja tänka. Jag kommer försvinna i funderingar om allt som varit; alla motgångar vi gått igenom tillsammans; hennes udda sätt att vara; alla cigaretter i ångestens iskalla famn vi rökt i sällskap; och alla kloka ord hon yttrade. Hon var inte guds bästa barn, alla har sina brister; men jag önskar att hon hade haft en chans att bli frisk, innan hennes sköra kropp givit upp hoppet och hon sakta men säkert började tyna bort. Fan.

Godmorgon.

Sitter på sjukhuset och halvsover. Underligt att det känns jobbigare att kliva upp vid 06.00 istället för 05.00? Somnade förvisso väldigt sent igårkväll/i natt.

Efter sjukhusvistelsen denna morgon skall jag ta tåget mot skolan; runt 11.15. Då hinner jag strutta förbi sleven och inhandla någonting att äta till lunch och dessutom slippa springa mellen samtliga destinatiner.

Jag har min första lektion i weebdesign och nu ska jag gå.

Lager på lager trenden?

Eftersom jag slutar skolan sent imorgon, så jobbar jag även sent. Inte mig emot iofs, då jag trivs bra bakom kassan på mickes; men att ta tåget hem på kvällarna är desto jobbigare. Jag gillar inte att vara för sent ute kvällarna i kollektivtrafiken då rånrisken är större och jag på något underligt vis blir mycket mindre? Det är konstigt vad hjärnan kan spela en spratt ibland..

Kom nyss hem efter en promenad. Det har äntligen slutat regna, men det blåser fortfarande hemskt mycket; tyvärr isande vindar nu också.
När jag går ut på kvällarna tar jag på mig så mycket kläder att jag ser ut som en liten svart boll. Mina gigantiska mjukisbyxor kombinerat med mammas polotröja, 2 par tröjor under den, stora tumvantar, mössa, stor schal kirng halsen, snusnäsduk och 2 par benvärmare (ett par på anmarna och ett par på benen); utgör ingen trendriktig kombination enligt modetidningarna. Förvisso är "lager på lager"-trenden återt här; men jag har nog några för många lager för att följa dess innebörd.

Det är dags för mig att återigen krypa till sängs. Ska träffa Anders för att käka frukost imorgon klockan 08.00; så det är upp i gryningen som står på schemat! Godnatt; mina högt ärade läsare!

Msn prat.




Min bror är så otroligt gullig ibland. Klicka för att se vår konversation!

Tisdagkväll.

Åter hemma i varma stugan. När jag stod och väntade på att få en skymt utav mammas bil; trodde jag på allvar att jag skulle frysa ihjäl. Vinden gnagde på mina ben, som som vanligt endast var iklädda strumpbyxor. Hemskt! Dessutom hade jag mina vårskor på fötterna, då mina vinterskor skall klackas om innan de kan användas igen.

Jag uträttade min engelska presentation idag istället för på Torsdag; för att slippa oroa mig kommande dagar. Imorgon jobbar jag kväll; så då skulle jag inte hunnit plugga ändå? Sak samma! Det gick otroligt bra.De saker jag ville få sagt, blev yttrade och jag fick riktigt bra feedback.

Om en liten stund skall jag slå en signal till vännen runt hörnet; för att fråga om han vill ta en liten promenad. Jag orkar inte sitta hemma hela kvällen.
Sedan  skall jag ta en välbehövd dusch! Inte välbehövd på det vis att jag är smutsig; utan för att jag fryser så in i fanders; fortfarande.

Skola.

Dags för mig att börja åka hem. Slutar om ungefär 3 minuter; vilket betyder att jag är hemma runt halv sju. Usch! Tur att min mamma hämtar mig på Östertäljestation idag. Har fruktansvärt ont i magen nu igen.

Måste springa till sleven och handla en frukt innan jag stiger på tåget. Annars kommer jag svälta ihjäl på resan mot Södertälje..

Godmorgon.

Godmorgon allihopa!

Steg alldeles nyss ut ur duschen och blev så nöjd när kaffet stod där på köksbänken, färdigt att hällas upp. 
Så nu sitter jag här med kaffet i handen; och tänkte skriva dagens första blogginlägg.

Jag vaknade som vanligt tidigt; och min morgon startade med femmans  morgonprogram "The voice".
Vilket totalt uselt program! Nog för att hip-hop inte är min musik; men när de denna morgon dessutom har Gynning som gäst. Hemskt! Carolina Gynning är en av de få personer här i världen jag rent ut sagt föraktar.
Jag läste hennes bok när den kom ut, vilket var ungefär samma sak som att kasta 65 kronor + 5 timmar i sjön. Boken inehöll inte en sak som var värd att veta! Om jag hade varit 12 år och funderat på hur jag kan bli bulimiker; ja, då hade boken varit helt perfekt. In i minsta lilla detalj beskriver hon hur man ska få upp maten ur magen, efter ha ätit upp halva ICA:s sektion med sötsaker? DUM?! 
När kvinnan skrev boken; förstod hon då inte att det är små flickor, som har henne som förbild (oh gosh, stackars barn), som ska komma att läsa boken? Där kan vi snacka om dum blondin. Eller.. Registerade att ljushuvudet hade färgat håret mörkt. Är hon då fortfarande en dum blondin? Hon kommer föralltid vara blond i mitt minne, på bokens framsida och i alla porrtidingar; så det borde räknas.


Hobby?

Saker som jag minns att jag skall uträtta innan denna vecka är över:

[   ] Ringa kusin angående nyckel.
[X] Finslipa och lämna in engelska analysen innan fredag.
[   ] Träffa Frank
[   ] Träffa Anders
[X] Andas
[   ] Jobba Onsdag och Söndag
[   ] Klacka om mina stackars skor
[   ] Städa mitt rum
[X] Fota allt jag ser med min bebis
[X] Vara lite social med mina vänner


Jag satt och funderade lite på vad jag ska sysselsätta mig med, veckorna då jag kommer att bo på S:t Eriksplan.
Mina kvällar kommer spenderas på ett café; missbrukande kaffe. Inte speciellt bra för magen.
Nästa brillijanta idé som dök upp var; "Jag skall skaffa mig en hobby".
Men hur lätt är det att hitta en hobby? Riktigt klurigt måste jag påstå. Efter lång betänketid kom jag fram till slutsatsen; min nya hobby får helt enkelt bli just att dricka kaffe på café, och kika på individerna som befinner sig runt mig.

 Det blir ingen hälsosam hobby; men en riktigt trevlig sådan.

Om någon som har lust att göra mig sällskap
, så hör av er! Kan bli lite tråkigt att sitta ensam i längden.

Dags för mig att krypa till sängs. När jag vaknar skall ni få en uppdatering om vad som händer i mitt liv just nu..
 

Promenad.

Jag har halvt panik inför Torsdagen; då min engelska redovisning skall äga rum.
För att få lite andra tankar i huvudet tog jag en promenad med Juha. Den pojken är då alltid lika rolig att träffa! Vi kan snacka om allt mellan himmel och jord. Me like.

Jag börjar bli trött nu. Imorgon börjar jag som sagt 12.15, så jag har chans att sova till åtminstone 09.00.
Problemet är att om jag går och lägger mig nu; kommer jag vakna om exakt 6 timmar; varken mer eller mindre. Jag kan inte förstå varför det är så! Jag vill också kunna sova till klockan 15.30; utan att ha varit vaken hela natten.

Människor.

Någonting jag irriterar mig hysteriskt mycket på, är folk på bussen; som sätter sig på min väska. 
Det är för mig en ren självklarhet att lägga väskan på sätet bredvid på bussen.
För den individen som vill sitta på stolen, är det bara att be mig, hövligt; att flytta på mina saker.
Men nej! På resan hem idag klev det på en kärring; stirrade argt på mig och slog sedan ner sitt arsle på min väska! Pang på bara; ner med rumpan på folks ägodelar.


Använd er talförmåga, kära medmänniskor!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0