Lördagkväll.
Imorgon blir det jobba fram till 18.00; för att sedan försvinna till S:t Eriksplan en vecka. Kommer sakna min älskade mamma, men ska bli skönt att få försvinna från Södertälje igen.
Jag gillar inte mitt förflutna.
Kvällen kommer spenderas i soffan, med familjen i sällskap; tittandes på melodifestivalen. Det är ett program jag varje år måste plåga mig igenom, för att kunna gnälla på varje litet felsteg eller tonfel artisterna gör. Mitt lördagsnöje de kommande helgerna!
Kryssning
Min söta bror fyller 19 år, den 23 febrari. Hans har alltid varit en person jag ser upp till, och beundrar till den grad att det blir ohälsosamt.
Ett stort grattis till dig älsakde bror.
Du får ett grattis den 23/2 också;
En liten notis.
När jag vakande hos Hanna denna morgon; visste jag att detta skulle bli en bra dag. Solens strålar träffade mina ögon, då de funnit en glipa mellan de slarvigt fördragna gardinerna. Termometern visade inte mer än 6 grader kallt; men trots den isande kylan satte sig flickungen och jag på trappan; med händerna slingrade runt varsin stor, värmande kopp kaffe, samt invirade i filtar. Dagens första cigarett röktes med solen i ögonen och leenden på våra frusna läppar.
Då var klockan 08.20.
Vid elva var vi påklädda och klara för att ta årets första soliga promenad, som 1½ timme senare avslutades på Södertäljecentral. Hanna skulle möta en vän, och jag började strosa mot hemmets värme.
Och här sitter jag nu, uppkrupen med värmekudden i vår mjuka soffan; gosandes med älsklings vovven min.
Musikalen igår var helt fantastiskt. Vilka sånger; vilka danser; vilket skådespel! Man kan tro att tjejerna (och en pojke) har stått på scen från dagen de föddes.
Min älskade mamma.
Klockan är mycket nu; men sova är inte ett alternativ förens klockan slagit (minst) halv två. Om jag somnar innan utvalt klockslag, kommer jag vakna så hemskt tidigt imorgon bitti - då jag bara kan sova 6 timmar per natt. Jag vet inte riktigt varför det är på det viset. Och sedan har jag ingenting mer att säga om den saken.
Min helg kommer ägnas åt att umgås med mor min så mycket jag kan, för på söndag bär det av mot S:t Eriksplan igen. Kommer då inte träffa min älskade mamma på 5 dagar, och det är både plågsamt och traumatiskt för en liten mamma gris; vilket jag dessvärre är. Mamma är det bästa som finns; den underbaraste individen som existerar. Så tycker de flesta antagligen om sina mammor; men sorry. Min mamma kommer alltid att vara bättre än era.
Uffa, vad jag är uttråkad nu. Bokstäverna bara hoppar runt på skärmen, så jag misstänker att det är dags att sluta blogga.
Godnatt igen.
Valentine's day.
Den matriella hysteri som återupprepas den 14 februari; är lika fascinerande; men ändå beundransvärd varje gång.
Jag påstår inte att jag inte tar del utav shoppingen;- men varför känner vi dessa krav på att visa folk att vi älskar dem: - genom att köpa saker?
Dagen fortskred drygt, framtill Guldlock äntrade med sin heta hatt och skinnjackan (som jag valde ut).
Vi gick och käkade middag på vårat favoritfik-med-den-fina-toaletten. Diskutionerna var lika orginella som de brukar vara när vi är trött.
"Vad heter tidelag på engelska?", "bör omogna idioter få rösta?" och jag citerar:
Simon: "Vem var det som sa; Kanin är så förvirrad för att han tänker så mycket..?"
Jag: "NALLE PUH!!"
Etc..
Jag fick en ros av pojken. Aldrig förr har jag fått en blomma, så när han räckte fram den mot mig var jag på väg att börja gråta. Guldlock själv såg mest besvärad ut över mina känslomässigt pinsamma reaktion; men vad satan!
Dags för mig att lämna datorn för denna natt. :)
Mando.
Min klockradio började tjuta hemskt tidigt denna morgon.
I min kalender var klockslaget "08.00" inringat med rödbläck, och bredvid var "FRUKOSTDATE" slarvigt nerklottrat i samma skrikiga färg.
Jag infann mig i tid och hade en lång pratstund med A; som slutade som vanligt. Flodvågstårarna rullade nerför mina kinder. Ångest. Jävla helvetes ångest.
Jag kommer inte klara det här.
Mot tåget.
Vissa dagar.
I mina hetsigaste stunder, skenar jag likt en häst. Jag ignorerar i blind stress alla varningstecken,- och märker inte konsekvenserna fören tegelmuren tornar upp framför mig.
I full fart rusar jag in i omöjligheten, i tron om att den ska ge vika.
Att jag aldrig lär mig.
Var gång min språngmars har nått sitt slut, faller jag handfallet mot betonghård botten.
Luftslotten jag byggt upp, splittras i ett glitterregn på en nanosekund; och mina tankar krackeleras i ett skrämmande mönster.
Jag vet varken upp eller ner.
Mitt immunförsvar kämpar nu mot demonernas dödliga infektion; och jag gör allt för att de inte skall komma mig innanför skinnet. Det är så svårt. Jag behöver en axel att stödja mig emot; en famn att gömma mig.
Ta mig fanken?
Med datorn i famnen och min högt älskade mor vid min sida, sitter jag här denna fredagskväll och bara vilar.
Eftersom jag inte har ork nog att prata om mitt eget misslyckade elände; så tänker jag skriva om ett annat.
Nämligen: MELODIFESTIVALEN.
Att titta på programmet i fråga, är en tradition sedan knubbiga barnsben. Tyvärr blir jag mer irriterad varje år jag tittar på tävlingen; då artisterna blir alltmer utfippade för var år som passerar.
I kvällensprogram gick Christer Sjögren vidare. Hur i fasiken kunde det hända?! Människan är mentalt inställd på Vikingatiden; men går vidare till globen i melodifestivalen?
Jag har egentligen ingen annan röd tråd i detta ämne, än att det är hutlöst komiskt att en människa som står och ylar ut hur mycket han älskar Europa; alternativt kan bli Sveriges ambassadör i Serbien detta år.
Man måste vara fyllda 16 föratt få tävla i festivalen; men en övre ålder har aldrig blivit satt?
När jag blir president ska jag införa en sådan regel: - det svär jag på.
Ihop och samman.
Jag orkar inte just nu. Att lyfta ett finger är en enorm kraftanstränging. Allting inom arbete; skola; socialtumgänge; ensamhet;- känns torftigt och meningslöst.
Saker faller ihop och samman, i takt med att mitt huvud skavs sönder av kliande tankar.
Tankar och funderingar om hur livet är och borde vara. Tankar om hur saker har varit och vad som kunde varit.
Försöken att spela lycklig - vara lyckligt; är lika ihåliga som skratten;- de som mynnar ut i ett ekande oändligt oväsen.
Jag dränks av mina blödiga flodvågstårar; i den sönderkliade tankegången.
Borta.
Motivationen, känslorna, glädjen och sorgen.
Apati.
Toalt apati.
Det finns inte ord.
Romme.
Jag har låtit bli att uppdatera bloggen på ett par dagar; då min sinnesstämning inte har varit å det lyckligaste.
Men under omständigheterna mår jag helt okej, efter att jag fått perspektiv på sakerna som infekterade mina hjärnhalvor.
Sitter nu på mediaproduktionen och undrar vart satan Sam är. Jag måste ju övertala henne om att åka till Romme med mig på idrottsdagen? Frida och Samanta. Lala. Vi tre (eller fler?) kan ha en riktigt rolig dag där uppe i snön.
Matteprov sista lektionen idag, vilket har orsakat lite extra kaos i mitt huvud de senaste dagarna. Alla som känner mig vet att matte absolut inte är mitt favorit ämne i skolan; och även att det är det enda ämnet jag jublar om jag erhåller ett "godkänt".
Nu kom Samanta! Och hon ska till Romme med mig. Now i'm happyliciuos!
Äcklig skrift?
Detta kommenterades utav en liten ilsken prick, med orden,- jag citerar;
"KONSUMTION DIN IDIOT INTE KONSUMENTATION. SLUTA LEKA EXPERT PÅ SVENSKA. LARVIGT."
Hur tolkar ni andra läsare denna kommentar? Jag tolkar den som att det är en individ där ute i vårt iskalla land; som är avundsjuk på hur jag skriver.
Låt mig utveckla.
Har jag någosin påstått att jag är expert på att skriva? Rätta mig om jag har fel; snälla.
Min skrift har fått omdömen som; "Äckligt korrekt" tidigare; och jag undrar nu varför folk envisas att läsa min blogg om den nu innehåller så "äckliga" meningsuppbyggnader.
Jag orkar inte ta åt mig av mer kritik utav avundsjuka läsare längre. Kritisera hur mycket ni än har lust med - jag ignorerar.
Måndagmorgon.
Idag struntar jag fullkomligt i Anders åsikter angående min kaffekonsumentation. Jag är medveten om att jag dricker otroligt mycket kaffe; och jag är också fullständigt påläst angående vad kaffe gör med kroppen.
Men vissa dagar måste börjas med 1 liter kaffe för att orka genomlevas.
Mitt huvud känns som om det skall sprängas i bitar vilket sekund som helst. Det har trängt sig in en liten tomte i min skalle, som ligger och gnager stora gapande hål på min hjärna. Dessutom har han lagt ut chinapuffar överallt; och idag även slagit på stort; med smatterband! Poffpoffpofffpoffpoffpoff.. Ajajajajaj.
Första lektionen: 09:30 - Mentalträning.
Meninglös lektion om jag får säga min sak. "Spänn stjärtmusklerna...".
Klassen (inklusive lilla jag); sitter och sover sig igenom alla innehållsfattiga powerpointpresentationer, som prackar på oss information om hur man andas.
Jag kan andas? Både snabbt, lungt, tungt, svagt, hårt, lätt, takt, otakt osvosv.
Låt mig utveckla.
Sedan jag var liten har jag tagit till min andning när jag ska sova eller vill genomgå en snabb humörsföränding. Fråga mig inte varför jag genomgår snabba humörsförändingar; för jag har ingen annan förklaring till det än att det är en riktigt användbar självförsvarsteknik.
Hmm.. Min liter kaffe är nu uppdrucken; och bussen till skolan avgår om exakt en timme. Det betyder att jag troligtvis måste packa mina grejer nu. Usch! Jag hatar att släpa grejer.
Denna natt var sista natten på ungefär en vecka; som jag spenderar på S:t Eriksplan. Nästa söndag anländer jag åter till paradiset med alla teknikprylar; men tills dess får jag sova i min egen dunpuffigahimmel till säng.
Orkar inte redigera detta inlägg heller. Ni får ha tålamod med mina stavfel.
Tröttigt.
Tog nyss en varm dusch för att vakna till lite; men det funkade givetvis inte. Nu sitter jag här i morgonrock och en handduk på huvudet, och orkar inte röra mig ur fläcken.
Jag borde klä på mig; då jag ska möta B. klockan 15:00 vid hennes jobb. Det betyder att från och med nu har jag en timme på mig att klä på mig; sminka mig; fixa håret; diska; och springa till bussen.
Blir rätt intressant hur många saker jag kan göra samtidigt.
Vad tror ni om att diska medans jag sminkar mig? Eller kanske platta håret på väg till bussen?
Gårdagen.
Gårdagen skall jag berätta om med blandade känslor.
När skolan nått sitt slut för denna vecka, gick jag och några flickor i klassen till den lilla indiska resturangen på hörnet. Efter att vi hade tryckt i oss mat till den grad att vi höll på att spricka; traskade vi vidare för att splittras upp åt olika håll. Jag och Elin klev på en buss som tog oss till Karlbergsstation;- vilket vi inte skulle ha gjort.
"INSTÄLLT"
"INSTÄLLT"
"INSTÄLLT"
En timme senare..
"INSTÄLLT"
"INSTÄLLT"
"INSTÄLLT"
Alla jäkla tågen var inställda! Och där stod jag och kunde inte komma på någon alternativ resväg till södertälje. Dessutom hade jag en stor väska, som vägde runt 10 kg; PLUS en handväska med massor av böcker i.
Iallafall så kom jag hem efter ett antal timmars väntan.
Väl hemma hade jag och min syster äntligen fått vårt singstar; vilket vi utnyttjade till fullo. Mina aggressioner rann ut i mitt ylande av låtar såsom "Du ljuger så bra", "One love" samt "Kom hem". Hysteriskt roligt!
Kvällen spenderades som redan nämnt i Tullinge, hemma hos en vän. Filmen vi skulle ha sett var tyvärr utlånad; så vi skuttade iväg till pressbyrån och hyrde en Zombie-Splat-film. Eftersom jag räknar sådana filmer till genern "Komedi" ;skrattade jag tills tårarna rann; medan min vän mest såg äcklad ut. Om det var åt mitt skratt eller det slemliknande blodet; det får jag nog aldrig veta.
Jag missade 23.10 bussen från hans bostadsområde; vilket orsakade att sista bussen upp till mig; från Södertäljecentral; åkte utan mig. När jag ankom till centrum i det varma pendeltåget; var det bara att ta en djupt andetag och påbörja den 40 minuters promenad hem till värmen.
Eftersom Gud hatar mig så hemskt; blåste han upp till storm, lät det regna lite och placerade ut några läskiga gubbar att pasera på vägen.
När jag hamnar i dessa situationer brukar jag springa hem, för att få det läskiga överstökat snabbt.
Men nejdå; inte springa denna kväll. Klackarna hindrade mig. Jag funderade en ganska lång bit av min promenad på om det var värt att ta av mig skorna, för att kunna börja språngmarchen hem; men kom fram till att det bara var ännu en av mina; hemskt många, idiot idéer.
Kvällen avslutades med ett timmlångt samtal runt 04.00.
Ursäkta att texten är uselt skriven. Jag orkar inte läsa igenom den just nu.. Jag vill ha frukost.
Men gosh!
Ikväll ska jag på filmkväll hemma hos en mycket trevlig pojke. Han ansåg att jag var en skam för mänskligheten då jag inte ännu (betoning på ännu) sett filmen "Parfymen".
Efter jag läst boken, tyckte inte det var någon mening med att se filmen; men icke då. Det var fel. Fel, fel, fel.
Pojken tvingar mig nu att se filmen. Fast.. Hmm.. Tvingar? Fel ordval. Han valde film; det är snarare mer rättvist i sammanhanget.
Jag ser iaf fram emot kvällen.
FÖRLÅT!
Saken är den att jag har varit så fruktansvärt trött. Så snart jag kommit hem på kvällarna; väntade min otroligt bekväma säng på att jag skulle somna under dess trygga; tillhörande; duntäcke.
Nu sitter jag återigen på webbdesignlektion; men vi har ny lärare, så det är roligare. Vad skall man mer säga om den saken? Jag kan göra en meny i css?
Lönedag på söndag. Det gillar vi.
Snö.
Shysh; så fel jag hade. Nu dalar det vita, blöta flingor från vinterhimlen som skiftar i tusen olika nyanser av grått. De faller i takt med att mina tankar kommer upp i varv även denna iskalla vintermorgon.
Efter ett besök hos Frank igår; går jag och tänker på ett ord. Ett ord som är allt för personligt för att skriva ut till mina (numera) 130 läsare; men som inte kan låta bli att nämnas i en personlig blogg. Ordet är inte hemskt; ordet är inte lyckligt. Jag vill inte kalla det likgiltigt; men inte heller påverkande. Det bara finns där,- spökar i min hjärna och ställer till med oreda.
Idag är det först och främst skola som ingår i dagsplaneringen; för att sedan ta en promenad till t-centralen. Därifrån blir det tåg mot gröt, ångest, Anders samt allt som associeras med Mando.
Vad skall jag hitta på sedan? Är någon intresserad av att träffa mig så är det bara att slå en signal. Jag bor som tidigare nämnt i stan denna vecka; men det finns både pendeltåg, bussar och tunnelbana. Let me know!
(Tack för telefonsamtalet igår, Louise. <3.)
Design.
Vi har samma webbdesignvikarie som sist. Han tråkar ut mig till fullo med sitt snack om css och stilmallar. Webbdesign kan säkert vara ett väldigt inbtressant ämne; men med denna förvirrade höna till "lärare" kommer jag fortsätta på detta viset.
Nu skall vi tydligen lära oss mer avancerad css; ".. så det är bäst att ni lyssnar."
Om 50 minuter slutar jag för dagen, vilket betyder att jag och flickorna skall skutta iväg och äta lunch på "Lilla Bangladesh". Trevlig resturang det..
Men innan lunchen kommer infinna sig; måste jag överleva massor av minuter av denna dryga människa som Gud har givit min klass. Gosh! Be för mig.
Läs ej om du inte tål lite grövre ord, kära människa.
Idag går går allt bajs. Allting jag gör eller skriver känns som stora, vassa bajskorvar som har fastnat. Ge mig mentalt laxermedel, så möjligen jag kan tina upp lite.
Vad ska jag skriva? Jag har ingen aning.
Jag kan iallafall berätta att jag har en teknikfreaks dröm, till sovrum. Rummet är från topp till tak fyllt med massa roliga leksaker; som jag skall fördriva tiden med, de veckorna jag bor här.
Till och börja med skall jag bli ett geni på guitarrhero; så jag kan spöa skiten ur alla där hemma!
Nej. Nu skall jag plocka fram lite kläder inför morgondagen; och sedan skall jag krypa ner i sängen för att kika lite på burken. Jag har en stor. Tv alltså..
